Fången.



Jag vill inte lämna mitt rum. Det är så mycket ljud utanför min dörr och jag kan inte urskilja något av dem.
Det känns som att ligga under vattenytan och långt bort hör man alla människor som pratar på stranden..oljud. Skitjobbigt! Det värsta är att jag inte hör volymen på min egna röst när jag pratar.. Om jag börjar prata med någon är det med största sannolikhet säkert att jag inte hör slutet av det den andra säger och tvärtom.. jag tror jag låter som en döv som pratar..!
Stevie kanske är räddningen på mina öron, han kanske sjunger så bra att locket försvinner..hoppas hoppas!!
Nu har Hanna kommit till stan, roligt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0