Bansiba

                                          Det är inte lätt att hålla sig vaken på julafton.

                                          Hörseln var väl aldrig som den skulle.. I julas fick vi skriva mycket på lappar. :)

                                          Mor och son läser julevangeliet.

                                          JA farmor har ju alltid varit väldigt skrockfull. 

                                          ÄLSKAR DIG FARMOR! Men du väntar på mig i himlen och den dagen tänker jag ha på mig lösögonfransar dagen till ära... :) GUD SIGNE DIG!

Farmor sa alltid "Gud signe dig!" när man avslutade ett telefonsamtal. När jag var liten svarade jag inget på det utan sa bara "hej då!".. När jag blev lite äldre förstod jag att det kanske var artigt att säga det tillbaka.. När inebörden i orden blev mer  tydliga för mig började jag även läggamärke till att farmor alltid sa "tack" när man sa det till henne. Då blev orden verkligehet istället "Gud signe dig" - "Gud välsigne dig!" Hur fint är det inte att säga det till någon och verkligen mena det. "God bless"...känns "hippt" i frikyrkosverige...Jag tar det aldrig till mig. Men om någon säger "GUD VÄLSIGNE DIG" - då rör det i vid mitt hjärta. Ja, detta var bara ännu en sak jag satt och tänkte på.

Älskade älskade farmor Maina dog i Tisdags. Äntligen fick hon bli befriad från sin trasig kropp hon hade här och få en ny perfekt kropp som hon kan röja med i evigheten tillsammans med vår fantastiska far i himlen. Åh vad hon har längtat till den föreningen. Dock lämnade hon många många sörjande människor här på jorden. Jag sitter här men tjocka klumpen i halsen och skriver.. det gör så grymt ONT! (tår paus) 

Åkte hem förra torsdagen efter ett telefonsamtal av hanna som sa att farmor börjat förbereda sig för att lämna denna värld.  När jag kom hem på kvällen åkte jag dit det första jag gjorde. Vilken chock att se sin livfulla, pratglada, krassa farmor ligga helt stilla i en säng utan det minsta tecken på medvetande om omvärlden. Jag och Wille satt där ett tag. Jag strök över farmor och pratade med min faster.

På natten grät jag tills jag somnade av utmattning.. Svullen dagen där på drog jag hem till hanna o mina guldklimpar Elton och Dino för att fördriva tiden och tänka på något annat. Men varje gång vi sa något om farmor ville det bara tränga fram tårar. Jag var helt ur funktion kändes det som. På kvällen var vi där igen och satt och strök och pratade med farmor( som inte svarade..) Ännu en gång skulle man säga "hej då" när man lämnade eftersom vi inte visste när tiden var inne. Och ännu en jobbig natt som låg  framför mig. Tänka tänka tänka..frustation och tårar. Jag bad en desperat bön till Gud att jag verkligen behövde en bekräftelse om att farmor visste att jag var där, att jag skulle få känna hennes närvaro på ett levande sätt.  

På lördagen kom mamma och en skakade pappa hem från spanien. Vi åkte till farmor och var där hela dagen. Då kan ni tro att Gud gav mig ett moment med farmor ,för helt plötsligt öppnade farmor sina ögon och jag gick fram till henne och böjde mig över henne "Hej farmor, hej farmor, hej farmor" hon tittade rakt på mig och ögon vandrade fram och tillbaka på mig. "hej farmor" hon rörde på munnen men inte ett ljud.. hon fortsatte att titta på mig och jag kände hela hennes ande... mina ögon tårades och jag var så lycklig att jag kunde spricka! Någon sekund efter var hon borta igen. MEN JAG FICK MITT ÖGONBLICK - tack jesus.

Varje minut, dag och natt trodde vi var det sista. Men farmors hjärta var starkt. Jag var tvungen att åka tillbaka till sthlm och jobba på tisdag morgon. Så på måndag kväll skulle jag ta farväl för allra sista gången. För er som förlorat någon ni älskar vet hur hjärtslitande det är. Det känns som ett straff. Jag låg med huvudet brevid farmors och strök hennes armar och händer, smörjde in dem och bad för henne, tackade för hennes rika liv. Jag bad även och frågade varför hon inte fick somna in någon gång. Hur länge skulle hon ligga och bara vänta in döden. Jag var upprörd och tyckte faktiskt att Gud var orättvis som inte lät ta henne hem med en gång. Men så var det som Gud sa till mig, jag vet när rätt tid är. Jag vet vilken minut, sekund som är den rätta och först då kan hon lämna denna värld för att leva i evighet. Jag kunde inte slita mig från farmor och tårarna bara kom och kom. När vi skulle gå bad jag mamma och pappa lämna rummet så jag kunde säga "hej då" själv. 

Jag viskade i hennes öra att jag älskade henne och att jag skulle sakna henne men att hon får det underbart nu och att min tröst var att en dag ses vi igen. JAg pussade henne så många gånger i pannan och på hennes kinder. Hon var så mjuk och rofylld. Farmor världens gulligaste tant. Jag kände mig helt färdig när vi gick därifrån.. jag grät och grät och kände att livet var allmänt meningslöst. Det var det sista jag såg av Maina Karlsson 12 maj -08. 

Dagen efter när jag var påväg hem från jobbet ringde pappa och sa att hon hade somnat in när pappa och hans båda systrar satt där (på min fasters födelsedag som farmor hade sagt tidigare att hon verkligen ville vara med på) Rätt tid.. varför tvivla? Jag kände en stor lättnad..visst var det jobbigt men hur underbart hade hon inte nu?FANTASTISKT! Det var liksom aldrig någon tvivlan på vart farmor var påväg..

Några dagar har gått nu och jag har inte känt mig så ledsen. Jag fick bearbeta mycket när jag satt där brevid henne varje dag. Man kommer ihåg alla minnen tillsammans och pratar om det hela tiden. 

Jag har några klänningar jag fick av henne i högstadiet, som vart undanplockade. Jag tog med mig dem upp och luktar väldigt mycket på dem. :) Det luktar farmor och jag älskar det, men det är väldigt jobbigt också..mycket tårar.

Angående mina tårar..jag gråter väldigt lätt och väldigt mycket. Och iom detta med farmor har tårarna orsakat en spricka i min ögonvrå med sårvätska som kommer ut i ögat hela tiden, fett jobbigt, så igår gick jag till apoteket och köpte en salva som gör att tårarna inte stannar och saltar av sig vid ögat utan fortsätter rinna vidare ner för kinden. De var så trevliga på apoteket och hon som hjälpte mig tyckte så synd om mig att hon gav mig en liten väska med ansiktsrengöring. :)

TA tillvara på tiden med dem ni verkligen älskar och slösa inte bort den med skit ni ändå kommer ångra sen (jag vet att det hör till livet att ha " kul" och göra "skitsaker" som man ångrar sen.. men vem sa det?

ciao/ bansiba med det varande ögat.